Ett ledarskap på distans

Vi åker norrut genom ett sommarfagert Sverige. Allt är prunkande grönt längs vägen och värmen i bilen tryckande. Jag sparkar av mig skorna och fortsätter med mina telefonmöten. När man som jag driver ett filialföretag är förutsättningarna annorlunda. Ett ledarskap på distans liknar inget annat och ställer också andra krav på oss chefer. Jag använder mig av alla tänkbara tekniska lösningar, de är goda verktyg för mig, men också bara just det; verktyg.

Ju mer jag reser omkring i vårt land och träffar folk, desto mer förstår jag betydelsen av att mötas. Möten mellan människor är ovärderliga. För ledarskap handlar om så mycket mer än att vägleda med ord, det handlar om saker som att kunna fånga en känsla, och att skapa en relation.

Jag har haft mycket givande vecka i Lycksele,Umeå o Örträsk.

I vårt it-samhälle där informationen flödar över oss är det lätt att glömma betydelsen av det personliga mötet. Att träffas, få se hur den andra ser ut, bedöma hur han eller hon mår, kunna läsa av en situation, ett kroppsspråk, att får utveckla en idé tillsammans; det är så verksamheten förs framåt och utvecklas.
Egentligen tror jag att meningen med tiden är att den ska begränsa oss, så att vi inte hinner med hur mycket som helst, utan får tid till eftertanke och ro.

Kvalitativa möten är grunden för allt ledarskap. Ingen vill ha en ledare som inte lyssnar, som inte är närvarande här och nu.

Som ledare är det viktigt att sätta gränser, jag tycker inte att man alltid ska vara anträffbar. Sedan jag börjat stänga av ljudet på min mobiltelefon är jag mycket mindre stressad. Jag kan ändå bara prata med en och en i taget, och gillar att arbeta fokuserat.

Jag tror inte alls på det där med en kontorsdörr som alltid är öppen för besökare, det leder bara till flyktiga möten och snabba, ytliga svar. Det är viktigt för mig att ge av min tid i ett möte och att få någon annans tid i ett möte. Det är en grundläggande respekt, tycker jag.

"Ursäkta, jag ska bara..." som Alfons Åberg säger, är något jag har jättesvårt för under möten, och det är även något jag själv försöker var mycket strikt med.

Vi åker vidare uppåt landet, och våra hotellrum är lika tryckande varma som bilen. Den rullar fram över ojämna vägar, tjälskott och vägarbeten avlöser varandra. Jag funderar över vikten av återhämtning.

I dag är det trendigt att alltid ha mobilen på, "jag har semester men ring mig gärna när som helst". Är det en tävling, flest samtal vinner och ska vi i efterhand mäta oss med varandra? Den som är mest eftertraktad är också mest betydelsefull, eller?

Min erfarenhet är att särskilt nya, unga ledare tror att de är oumbärliga, att hela organisationen faller om inte de är närvarande. Så är det ju inte alls.

När man ska ha semester så måste man lösa det organisatoriska och ledarskapsfrågorna först, så att man inte behöver tömma sin mejl och svara i sin mobil, och slipper att gå in som problemlösare varje dag. Anledningen till att vi har semester är att vi ska återhämta oss. Jag tror det är lite typiskt för oss i "mellanmjölkens land" att resa när man ska vara på kontoret, att jobba då man ska ha semester och att jobba när man ska vara med familjen.
Det kan aldrig leda till något gott, som person blir man splittrad och som ledare icke närvarande. Jag är övertygad om att man tappar fokus på sin egentliga uppgift.

Själv byter jag nu återigen riktning på mitt rullande kontor, och sätter fart mot Eskilstuna. Där väntar VH kids första sommarkollo och en filminspelning.
På återseende!!

Med Kärlek Veronica