Mats, jag tänker på dig... Din familj o stora syster...du har verkligen varit länge på sjukhuset nu...framtiden är ovis, vi har inga garantier...endå måste vi gå upp ur sängen varje dag, ge ytterligare av vår kraft som vi inte har, känna hopp om en morgondag, när vi inte ser något ljus för allt mörker...när vet vi svaren? Att känna sig så maktlös, ensam o rädd...om inte ens Pappa eller Doktorn kan svara?! - vem kan då? Livet kan inte bestå av att kastas ena minuten mellan hopp o andra av minut av bottenlös förtvivlan... Kära Du... Vad som än händer så finns jag o många fler...vi finns här som stöd...vi kan inte göra något..vi kan bara finnas här.... Med all min kärlek till Allq ni som kämpar vid Barnsjukhuset! God natt Mats! Krama din familj! Håll i, håll ut, håll om!