Kl är nu 02:53, jag vaknar har ont, mår illa...tänker att jag inte vill störa personalen, somnar om igen, vaknar, jag kräks rakt in i andningsmasken, får panik, känner att kräkset är på väg tillbaka i lungorna, genom att det blåser åt det hållet. ser inget, kan inte andas genom munnen eller näsan, lyckas dra bort masken, larmar, personalen kommer....börjar med att stänga av masken....spyer överallt... Situation är hemsk....jag kan inget göra..är utelämnad till andra som så många gånger förr.... Jag får hjälp att tvätta o byta allt, de gör så ont....sköterskan frågar om jag vill har mer smärtstillande? Vad ska jag välja att spy eller ha ont? Jag tar smärtan. När jag ligger där och blir avtvättad, tänker jag på Försäkringskassan. Vad hade jag gjort om jag hade varit hemma? Jo, jag har inte assistans på natten, genom att jag inte har stadigvarande behov utan endast tillfälliga. Alltså jag får ingen assistans på natten, genom att jag inte spyr varje natt! Följande hade hänt om jag var hemma: jag hade säkert fått av mig masken på samma sätt som nu, hade inte kunnat stänga av den. Masken hade blåst 4 timmar tills assistenten, jag hade inte kunnat ringa, såg inget, tappade bort telefonen, spyer överallt och mina två hundar som sover med mig, hade inte fattat någoting. De hade trampat runt. Jag hade blivit liggandes i 4 timmar, i väntan på assistenten. Livet är sårbart, försäkringskassan kom o dela denna upplevelse med mig så kan vi prata faktiska behov efter det.